kapitel trettio

Kapitel 30:
Heribertus + Siskel = Sant

Heribertus hade läst Siskels vackra insändare i Ystads Allehanda, han grät medan han rörde vid orden. Med svärtade fingertoppar bläddrade han mellan de alster som de båda skapat åt varandra den senaste tiden, det var en inte helt oansenlig massa som upptog Heribertus väldiga ekbord, samt även något litet avlastningsbord. Ystads Allehanda hade efter ett tag vägrat att publicera deras alltmer eskalerande jämförelse av hjärta, men med en läsekrets som mer eller mindre inte kan skriva samt är för snåla för att köpa ett frimärke föreföll det sig naturligt. Om sanningen ska fram så var denna offentliga brevväxling de enda insändare som fanns i tidningen. Och en insändarsida tog man inte bort i en tidning tryckt på Österlen, där alla stavade (ifall de kunde stava) folket med ett stort F och gemensamhet med ett ännu större G. Att sen alla människor på Österlen hatade varandra hör inte till saken, socialism handlar inte om att vara vänlig.

Den senaste insändaren stod Heribertus för, som ville bevisa sin nyfunna kärlek för digitala produktioner. Under ett storslaget ögonblick hade han införskaffat en 486:a, flyttat sin mus lite fram och tillbaka och låtit en tryckerifirma pränta ut resultatet på blankt papper, 1x2,2 meter. Han hade sedan färglagt resultatet och lagt till ett väldigt emblem, det digitala samfundet möter den analoga samstämmigheten. Det var i alla fall så som han valde att beskriva målningen, och vem är jag att kritisera.

Siskel påbörjade redan dagen efter vad som skulle bli hans främsta verk hittills.